Panik
Underbart det här med vår. Har tillbringat denna dag utomhus tillsammans med min son som för övrigt är helt underbar det är så att jag hoppar på kryckor och ska göra i åtta långa veckor. Men mitt lilla hjärta har varit otroligt hjälpsam. Det är skillnad mot min sambo som prioriterar allt framför familjen pch kör mc med polare hela dan men skit samma han har gjort slut men nu känns det helt plötslogt väldigt surt eftersom jag kommer vara gipsad halva sommaren och känner mig redan instängd tar mog ingenstans själv. Vet i te hur jag ska lösa denna situation riktigt men hoppas verklogen han stannar hos oss inte bara för att jag behöver hjälp lika mkt för att jag inte vill bo själv kommer bli tomt och min son sörjer. Han är helt förstörd och jag vet inte hur jag ska trösta honom
